Fiske efter blå gaffelmakrill (Trachinotus ovatus): rovfisken som bär sin kusins namn
Varje artikel i den här serien besvarar samma fråga: hur lurar sportfiskaren rovfisken? Med vilket bete, på vilket djup, vid vilken tid. Med den blå gaffelmakrillen börjar svaret med ett lånat namn. I Frankrike heter den ”liche glauque”, i Italien ”leccia stella”, i Slovenien ”pegasta lica”, i Grekland ”Λίτσα” — och vart och ett av de orden tillhör egentligen en annan fisk: leerfish på engelska, *Lichia amia*. Till och med på tyska ger GBIF:s namnlista den ”Gabelmakrele”, namnet på *Lichia amia*. Den här artikelns pol är därför: rovfisken som bär sin kusins namn. Det handlar om *Trachinotus ovatus* — på svenska blå gaffelmakrill, på engelska derbio eller pompano, på tyska Bläuel, i Spanien palometa blanca.
Ett namn från Provence
De vetenskapliga namnens ursprung finns dokumenterat hos ETYFish Project, ett etymologiskt register över fisknamn. Där är släktet Lichia — släktet som *Lichia amia* hör till — en ”latinization of liche, local name for L. amia in Provence, France, as reported by Rondelet”: den latinska formen av ”liche”, det provensalska namnet på *Lichia amia*, upptecknat av naturforskaren Guillaume Rondelet. Ordet kommer alltså från Provence, och där betydde det *Lichia amia*. Den blå gaffelmakrillen själv bär ett annat, mer sakligt namn: Trachinotus, av grekiskans *trachys*, sträv, och *notus*, rygg — enligt ETYFish en hänvisning till de korta taggarna i den första ryggfenan. Och ovatus betyder ”äggformad”, efter kroppsformen, ”corpore ovato” i originalet. De två är släkt: ETYFish placerar *Trachinotus* och *Lichia* i samma underfamilj, Trachinotinae. Kusiner alltså — och den ena har lånat den andras namn.
Hur långt det går visar GBIF:s lista för *Trachinotus ovatus* (nyckel 5210674, 120 poster). Det finns ett liche-läger: franska ”Liche glauque” och ”Liche”, italienska ”Leccia stella” och ”leccio stella”, grekiska ”Λίτσα”, ”Μαυρολίτσα” och ”Λιτσομελάνουρο”, slovenska ”Pegasta lica”, serbiska ”Lica modrulja”. Det finns ett gaffelläger: tyska ”Gabelmakrele”, danska ”gaffelmakrel”, nederländska ”gaffelmakreel”, norska ”gaffelmakrell”, svenska ”blå gaffelmakrill”. Det finns ett pompanoläger: engelska ”pompano” och ”derbio”, portugisiska ”Dérbio”, spanska ”palometa blanca” och ”pámpano blanco”, finska ”nuijapompano”. Och det finns namn som bara tillhör den: tyska ”Bläuel” och ”Dreipunkt-Langflossen-Stachelmakrele” (den med tre prickar), franska ”palomine”, albanska ”Lojbe pikaloshe”, turkiska ”yaladerma”, arabiska ”بنبان بيضوي” — den äggformade, som i artnamnet.
💣 Fyra namnfällor, var och en kontrollerad mot GBIF:s lista för *Lichia amia* (nyckel 2391092). För det första liche-ordet. Franska ”Liche”, italienska ”Leccia”, grekiska ”Λίτσα”, slovenska och serbiska ”Lica”, albanska ”Lojba” och ”lica” står där för den andra fisken, *Lichia amia* — för den blå gaffelmakrillen oftast bara med ett tillägg: *glauque*, *stella*, *pegasta*, *modrulja*, *pikaloshe*. Utan tillägget är det *Lichia amia* som avses. För det andra gaffeln. Tyska ”Gabelmakrele” och danska ”Stor gaffelmakrel” tillhör också *Lichia amia*, som har en egen artikel i den här serien. För det tredje ”palometa”. Spanska ”Palometa” och ”Palometón”, portugisiska ”Palombeta”, franska ”Fausse Palomète” — och engelska ”Pampano” — står för *Lichia amia*; för den blå gaffelmakrillen heter det ”palometa blanca” och på franska ”Palomète”. En bokstav och ett adjektiv skiljer de två åt. För det fjärde ”Γουφάρι”. Den grekiska listan för den blå gaffelmakrillen tar upp ”Γουφάρι” — men γοφάρι är grekiska för blåfisk, *Pomatomus saltatrix*, som också har en egen artikel i den här serien. Ett ord, tre fiskar.
Äggformad, silvrig, med tre till fem prickar
Nyckeluppgifterna kommer från FishBase. Den blå gaffelmakrillen blir upp till 70 centimeter lång, vanligast är 35 centimeter; den högsta publicerade vikten är 2,8 kilo. Den lever i östra Atlanten från Biscayabukten till Angola, inklusive Medelhavet och öarna utanför kusten; till brittiska och skandinaviska vatten når den bara som sällsynt irrgäst. Kroppen är måttligt lång och sidoplattad. Kännetecknet står i kortbeskrivningen: grönaktigt grå rygg, silvriga sidor och tre till fem vertikalt utdragna svarta fläckar längs sidolinjens främre del. Spetsarna på rygg-, anal- och stjärtfenans flikar är svarta. IUCN-status ”Least Concern”, bedömd den 10 maj 2013; för människor ”Harmless”.
⚠️ En motsägelse, öppet redovisad: ETYFish förklarar släktnamnet med fem korta taggar i den första ryggfenan, medan FishBase räknar sju hos den blå gaffelmakrillen. Släktets etymologi beskriver släktet; räkningen beskriver den här arten. Den här artikeln är ingen bestämningsnyckel.
Var den står: i bränningen
Den viktigaste meningen för sportfiskare står i FishBase-avsnittet ”Biology”: ”Adults are moderately common in shallow water in areas of surge” — vuxna exemplar är måttligt vanliga i grunt vatten där vågorna bryts. Och vidare: i klart vatten, över sand- eller dybotten; ibland går de in i laguner och flodmynningar. De bildar stim. En andra mening låter nästan som en instruktion: ”Small specimens are regularly caught at night from steep rocky shores” — mindre exemplar fångas regelbundet nattetid från branta klippstränder. Äggen driver fritt i vattnet. ⚠️ FishBase anger samtidigt ett djupintervall på 50 till 200 meter; källan förklarar inte hur de två går ihop. Den här artikeln redovisar båda och löser inte motsägelsen.
Vad den äter
Enligt FishBase äter vuxna blå gaffelmakrillar ”small crustaceans, mollusks and fishes” — små kräftdjur, blötdjur och fiskar. Munnen är byggd för det: överkäken når bara till under ögats främre tredjedel, munnen är alltså liten. Den nedre delen av den första gälbågen bär 22 till 32 gälräfständer, och tungan ett litet band av tänder. En rovfisk, men ingen storkäftad: den tar det som bränningen rör upp. FishBase för den som ”gamefish: yes” — en sportfisk — och dessutom som fisk i mindre kommersiellt fiske och vattenbruk.
Vad det betyder vid vattnet
- Bränningen är platsen. FishBase beskriver grunt vatten där vågorna bryts, klart vatten och sand- eller dybotten. Där vitt vatten rinner över sand ligger det område som källan beskriver.
- Liten mun, litet bete. En fisk som äter små kräftdjur, blötdjur och fiskar, och vars överkäke bara når under ögats främre tredjedel, är inget fall för stora beten. Ingen av de lästa källorna säger exakt vilken betesstorlek som fångar; den här artikeln lovar ingen.
- Natten vid klippkusten. Enligt FishBase fångas mindre blå gaffelmakrillar regelbundet nattetid från branta klippstränder. Det är en iakttagelse, ingen garanti — men en fingervisning om när och var det är värt att försöka.
- En fisk, ett stim. Den bildar stim. Där en hugger finns ofta fler i närheten.
- Prickarna avgör, inte namnet. Tre till fem vertikala svarta fläckar längs sidolinjens främre del och svarta fenspetsar skiljer den från *Lichia amia*. När någon säger ”liche”, ”leccia” eller ”palometa”, fråga efter det andra ordet.
- Håll laguner och mynningar i sikte. Ibland går den in i laguner och flodmynningar. Där brackvatten möter kusten kan den finnas.
- Kontrollera reglerna själv. Minimimått, fångstbegränsningar och fredningstider skiljer sig mellan länder och ändras — det som gäller är den ansvariga myndigheten; detta är ingen juridisk rådgivning.
Den blå gaffelmakrillen är rovfisken som bär sin kusins namn: det provensalska ”liche” tillhörde *Lichia amia*, och ändå är den uppkallad efter det i Frankrike, Italien, Grekland och på Balkan — bara ett litet andra ord skiljer den från den andra fisken. StrikeAhead läser förhållanden och djup och lär av dina fångster; appen säger dig när det lönar sig, och StrikeAhead Pathfinder säger dig med vem du går ut på okänt vatten — kurerat, personligt prövat, med verifierade fångster i stället för reklamfoton.