Fiske efter Pterois miles i Medelhavet: soldaten som namnlistorna tar för en herr Miles
Varje artikel i den här serien besvarar samma fråga: hur lurar sportfiskaren rovfisken? Med vilket bete, på vilket djup, vid vilken tid. Med *Pterois miles* börjar svaret med ett namn som halva Europa läser fel. I engelska namnlistor heter den ”Miles’ firefish” — som om en herr Miles hade upptäckt den. Någon herr Miles finns inte. *miles* är latin och betyder soldat. Den här artikelns pol är därför: soldaten som namnlistorna tar för en herr Miles. Det handlar om *Pterois miles* — en av de fiskar som på engelska kallas ”lionfish” — som har vandrat från Röda havet in i östra Medelhavet. GBIF:s namnlista har inget svenskt namn för just den här arten, så artikeln använder det vetenskapliga.
Vingar, en soldat och en herre som aldrig funnits
De vetenskapliga namnens ursprung finns dokumenterat hos ETYFish Project, ett etymologiskt register över fisknamn. Släktet Pterois kommer där av *pterus*, ”fena”, efter ”Les Pterois” hos den franske zoologen Cuvier (1816), och syftar på den höga ryggfenan och de långa bröstfenorna — solfjädrarna som alla känner igen fisken på. Artnamnet miles betyder enligt ETYFish helt enkelt ”soldier”, soldat. ⚠️ Sedan kommer den ärliga meningen: ”allusion not explained” — Bennett, som beskrev arten 1828, sa inte vad han menade. ETYFish föreslår försiktigt den röda kroppsfärgen, som skulle påminna om uniformerna hos 1800-talets soldatsjömän, och skriver uttryckligen ”perhaps”. Den här artikeln tar förslaget som ett förslag, inte som ett fynd.
Soldaten har lämnat spår i namnlistorna. GBIF:s lista för *Pterois miles* (nyckel 2334433, 75 poster) rymmer ett soldatläger: engelska ”Soldier Lionfish”, franska ”Poisson armée” — arméfisken — och tjeckiska ”Perutýn žoldnéř”, legosoldaten. Bredvid det djävulslägret: engelska ”Devil firefish”, turkiska ”Şeytan aslan balığı”, portugisiska ”Peixe-fogo Diabo”, finska ”paholaissiipisimppu”. Sedan lejonlägret: engelska ”Lionfish”, italienska ”Pesce leone”, spanska ”Pez león”, grekiska ”Λιονταρόψαρο”, arabiska ”سمك الأسد الشائع”. Och eldlägret: tyska ”Rotfeuerfisch” (röd eldfisk) och ”Indischer Rotfeuerfisch”, ungerska ”közönséges tűzhal”, slovenska ”rdečemorska plamenka” — lågan från Röda havet. Svenskan finns inte i något av de fyra lägren — listan för *P. miles* har inget svenskt namn alls.
💣 Och nu herren som aldrig funnits. Samma GBIF-lista har ”Miles’ firefish” hela fyra gånger (Catalogue of Life, Global Register of Introduced and Invasive Species, ITIS, TAXREF) och dessutom ”Mile’s Fire Fish” från IUCN:s rödlista — med apostrof, som genitiv av en person. Enligt ETYFish är *miles* dock inget personnamn, utan det latinska ordet för soldat. Den som läser ”Miles’ firefish” läser alltså ett namn som vilar på ett missförstånd — i just de listor som på andra ställen översätter soldaten rätt.
💣 Tre namnfällor till, var och en kontrollerad mot GBIF:s källfält. Franska ”Poisson Scorpion” och italienska ”Pesce scorpione” står i listorna för *Pterois*-arterna — men ”scorpionfish”, skorpionfisk, är också det gängse namnet på arterna i släktet Scorpaena, som har en egen artikel i den här serien. De är släkt, samma familj, men inte samma fisk. ”Lionfish”, ”Pez león” och ”Poisson armée” står dessutom på samma sätt i listan för tvillingarten *Pterois volitans* (GBIF 2334438) — arten som har erövrat Karibien. Och för kroatiska, albanska, norska, svenska — alltså just det här språket — och japanska har *miles*-listan inget namn alls; det japanska ハナミノカサゴ hör enligt GBIF till *P. volitans*. Därför bär den här artikeln på de språken det vetenskapliga namnet i titeln — även här.
Från Röda havet till Medelhavet
Invandringen är dokumenterad av MedMIS, IUCN:s informationssystem om invasiva arter i Medelhavet. Där står: ”The first Mediterranean specimen of lionfish was collected from Haifa Bay, Israel in 1991.” Det första exemplaret i Medelhavet togs alltså 1991 i Haifabukten. Tjugo år senare följde enligt MedMIS norra Libanon (2012), Cypern (2013), İskenderunbukten (2014) och det marina skyddsområdet Kaş-Kekova i Turkiet, därtill rapporter från Tunisien, Sicilien och Grekland. Den mest sannolika vägen är Suezkanalen — fisken är vanlig i Röda havet, och genetiska studier (Bariche med kolleger, 2017) har enligt MedMIS bekräftat det.
⚠️ En motsägelse i själva källan, öppet redovisad: MedMIS skriver att tvillingarten *P. volitans* hittills inte har påträffats i Medelhavet — men tar i sin egen litteraturlista upp en artikel från 2018 med titeln ”New record of the red lionfish, *Pterois volitans*, in the Northeastern Mediterranean Sea”. Den här artikeln löser inte det. Den konstaterar: den art som det talas om i Medelhavet är enligt MedMIS *P. miles*, och de två arterna är enligt MedMIS till utseendet nästan omöjliga att skilja åt.
Vad fackkällorna säger om den
Grunddata, var och en med källa. FishBase: marin, revknuten, 0 till 85 meter; Indiska oceanen från Persiska viken och Röda havet till Sydafrika och Sumatra, därtill Atlanten och östra Medelhavet; upp till 43 centimeter och 787,8 gram; rödaktig till gulbrun eller grå med många tunna mörka tvärband; 13 ryggfenstaggar. Vuxna fiskar lever enligt FishBase i kustvatten över dyig botten. IUCN-status ”Least Concern”, bedömd den 20 juni 2017 — inte hotad i sitt ursprungliga utbredningsområde. MedMIS anger andra siffror för Medelhavet: upp till 35 centimeter, fynd på 0 till 80 meter (”some sources refer to a greater depth”), vid vågbrytare, vrak, stenblock, sjögräsängar, korallbotten, klippa och sand. ⚠️ Källorna går isär om längd, djup och botten — den här artikeln slätar inte över det.
MedMIS beskriver beteendet så här: en ”active ambush predator”, en aktiv bakhållsjägare som ofta trycker in bytet i ett hörn med de utbredda bröstfenorna. Ungfiskar äter mest ryggradslösa djur, större fiskar allt mer fisk. Den anses vara nattaktiv och drar sig på dagen undan i springor och under överhäng, men ses också dagtid, ensam och i små grupper — och den är platstrogen: har en vuxen fisk väl hittat en lämplig plats, stannar den där. Experternas oro: där den har etablerat sig kan den enligt MedMIS minska rekryteringen av inhemsk ungfisk och konkurrera med zackenabborrar om födan.
Taggarna: vad MedMIS säger
FishBase för den som ”Venomous” och skriver: ”Fin spines highly venomous, may cause human death.” — fentaggarna är mycket giftiga och kan orsaka dödsfall. MedMIS räknar 18 giftiga taggar: 13 långa i ryggfenan, en i vardera bukfenan och tre längst fram i analfenan. De stora bröstfenorna och stjärtfenan har inga gifttaggar. Enligt MedMIS är stick ”very rarely fatal”, mycket sällan dödliga, om ingen allergi föreligger, men mycket smärtsamma, med domningar, svullnad och till och med tillfällig förlamning. MedMIS rekommenderar att hålla såret i hett vatten i 30 till 90 minuter och att söka läkarvård. ⚠️ Skillnaden mellan de två källorna hör till bilden: FishBase varnar för möjlig död, MedMIS kallar dödsfall mycket sällsynta. Den här artikeln är ingen medicinsk rådgivning — efter ett stick är det läkaren som gäller, inte bloggen.
Viktigt för tallriken: enligt MedMIS är köttet inte giftigt — ”the flesh of a lionfish is not venomous or poisonous” —, giftet sitter bara i taggarna. I Karibien och USA äts den.
Vad det betyder vid vattnet
- Experterna vill att den fångas. För Medelhavet rekommenderar MedMIS uttryckligen att nya bestånd tas bort tidigt — av personal i skyddsområden och fritidsdykare, ”hand-held nets, speared or caught on hook and line”, alltså även med krok och lina — och att fisket från fiskesamhällen främjas. Det är det sällsynta fallet där själva fångsten hjälper havet. Vilken metod som fångar den bäst säger ingen av de lästa källorna; den här artikeln lovar ingen.
- Sök den vid struktur. Vrak, vågbrytare, stenblock, springor: där beskriver MedMIS den, och den håller sig till sin plats. Har du sett den någonstans en gång hittar du den sannolikt där igen.
- Först handskar, sedan sax. MedMIS rekommenderar tjocka handskar och att försiktigt klippa av gifttaggarna med en sax innan fisken hanteras vidare. Grip aldrig med bara händerna, håll den aldrig i ryggen — där sitter 13 av de 18 taggarna.
- Även en död fisk sticks. Taggarna förblir farliga när fisken inte längre lever — i kylboxen, på däck, vid rensningen.
- Ingen inhemsk dubbelgångare. Enligt MedMIS finns det i Medelhavet ingen liknande inhemsk art — randig som en zebra, med solfjäderfenor och tentakler ovanför ögonen. Den här artikeln är ändå ingen bestämningsnyckel.
- Rapportera ditt fynd. MedMIS är ett rapporteringssystem och nämner upplysning som första steget mot spridningen. Där *Pterois miles* dyker upp utanför de kända områdena är en rapport till ansvarig myndighet värd mer än ett foto i gruppchatten.
- Kontrollera reglerna själv. Den här artikeln nämner medvetet inga föreskrifter om fångst, harpunfiske eller skyddsområden — de skiljer sig mellan länder, och i marina skyddsområden gäller egna regler. Det är den ansvariga myndigheten som avgör; detta är ingen juridisk rådgivning.
*Pterois miles* är rovfisken där allt är omvänt: fångsten är önskad, faran sitter inte i munnen utan i ryggen, och namnet hedrar ingen upptäckare utan en soldat. StrikeAhead läser förhållanden och djup och lär av dina fångster; appen säger dig när det lönar sig, och StrikeAhead Pathfinder säger dig med vem du går ut på okänt vatten — kurerat, personligt prövat, med verifierade fångster i stället för reklamfoton.